Jag skulle vara där klockan åtta. Duschade i något speciellt schampoo och duschcremé på morgonen precis som jag blivit ombedd att göra. Många tankar cirkulerade i taxin på väg dit.
När jag väl va framme, strax innan åtta och meddelat att jag kommit blev jag tilldelad ett eget rum. Tjejen som visade mig rummet frågade om jag villa ha någonting. Bad om lite nyponsoppa och bytte om till den vita ”badrocken” jag fått och la mig sedan på sängen och väntade, och väntade. En sköterska kom efter en kvart, tjugo minuter och sa, Nu är det din tur! Pulsen steg litegrann när jag reste mig upp och följde efter.
Vi gick tillsammans i denna labyrint av gångar och operationssalar. Blev lite nervös, vi gick långsamt förbi dörr efter dörr. Jag undrade vilken det va. — Här är det, sa hon. Första gången jag va i en operationssal. Hade bara sett på tv tidigare. Blev mottagen av en narkosläkare som visade mig vart jag skulle ligga, på självaste operationsbordet. Hon kontrollerade mitt blodtryck och applicerade olika grejjer på mig. Vet inte alls vad allting va men fick ett proffsigt intryck. Antar att det va maskiner för att kontrollera puls och annat under operation. Hon pratade med mig hela tiden, frågade vad jag jobbade med. Frågade om allt mellan himmel och jord.
Kirurgen kommer in till salen och hälsar och frågar om allt är bra. Han säger att dom kommer att söva mig och att jag snart kommer att somna. Sköterskan injicerar något och pratar vidare. Tror inte jag hinner säga mer än ett ord innan jag somnar. Sen vet jag inte så mycket mer än att det känns som att jag vaknar direkt och operationen redan är genomförd. Märklig känsla. Som en minneslucka eller en väldigt bra sömn. Kände inte något, inget gjorde ont. Dom klädde på mig en slags stretchväst som skulle minimera blåmärken, och göra att brösten läkte bättre och på rätt plats. Samtidigt sa dom att det hade gått jättebra. Sedan skjutsade någon in mig till mitt rum igen där jag fick ligga och återhämta mig. Jag fick ett par Alvedon, ett glas vatten och sov ett par timmar. Va trots allt ganska trött och medtagen efter operationen. Trots att jag sovit.
Sov från lunch fram till fem, sex på kvällen då en sköterska kom in och frågade hur jag mådde. Det började sträcka lite i bröstet när bedövningen började släppa men det va inte så farligt. Jag påpekade detta och då fick jag två Alvedon av sköterskan. Hon sa att allt hade gått så pass bra att jag fick åka hem redan ikväll om jag ville. Jag la mig ner igen och funderade på saken. Låg å tänkte på känslan. Skulle jag klara mig? Hur skulle jag klara mig hemma? Vad händer om jag råkar komma emot något?